Oklahoma Memorial

 
Den 19 april 1995 skedde den första riktiga terrorbombningen i USA, och den inträffade i Oklahoma City, mot en stor federal byggning som där olika viktiga departement och myndigheter satt, men även två dagis för barnen vars föräldrar jobbade där. Så på 09:02 på morgonen sprängdes en stor bomb i form av en stor lastbil som var placerad på gatan utanför och den sprängde bort större delar av byggnaden, men även byggnader runt om kring, och fönster blev spräckta flera kvarter bort. Det var helt enkelt en extremt kraftig bomb. För någon vecka sen åkte jag och Becky till Oklahoma Memorial Museeum, vilket är på samma ställe som det skedde, men i byggnaden bredvid eller om det är mitt emot. Där den gamla byggnaden stod är nu bara Memorial platsen, som är jättefin! Det var verkligen intressant att åka dit och kolla, och det gav en väldigt bra inblick på Oklahomas nutidshistoria, och det förklarar ju även en hel del varför det ser ut som det gör idag. Det var både fint och rörande, eftersom dom har bevarat så mycket från den riktiga bombningen, kläder som hittades, kaffekannor som mot alla odds var oskadda, delar av betongen, leksaker från dagisen och mycket mer. Det fanns även ett rum tillägnat offren i bombningen, vilket självklart var väldigt sorgligt med tanke på att det var så många barn som omkom.
Men det var en väldigt bra upplevelse, och jag är glad att jag fick chansen att se den! Om ni någon gång skulle besöka Oklahoma så tycker jag att ni ska ta ett sväng förbi, gå in i museet eller bara gå runt själva memorial platsen.
  
Klocka från den söderbombade byggnaden. Stannade på 09:02, då bomben exploderade.
 
Amerikansk flagga som satt utanför byggnaden och klarade sig förvånansvärt bra!
 

Det här trädet stod mitt i bombområdet, och parkeringsplatsen runt omkring det blev helt förstörd. Men på nått sätt klarade sig trädet, som nu har vuxit sig riktigt stort, och man lät det stå kvar vilket är jättefint.
Var och en av dessa stolar (som lyses upp när det är mörkt) representerar ett av offren. Det är uppställda i speciella rader för att visa vilken våning de befann sig på när de omkom. Varje stol har även en namnbricka, och vid några av dem sig man blommor som familj och vänner lagt dit, precis som en kyrkogård, vilket gjorde det hela mer personligt.
 
 
Puss och hej!